Ibland vill man ju bara skratta åt förfallet.
Jag sitter på biblioteket och mittemot mig ett bord bort sitter en tärd man, slitet hår och slitna kläder. En öl slinker ner i hans hals samtidigt som han pratar med sig själv, alternativt läser från ett papper.
Jag ska nu citera mannen.
"NU får ni faktikst ha era egna jävla tankar.
Impassise... Haha. Lär dig tala för fan. Höhö.
Vad ska ni ha då?
Han måste passa sig.
Dyrt. Gör av med tusenlappen. Det är fortfarande dyrt.
För dom som pluggar, stad 1.4. Poäng.
Jag är liten idag, trench connection. Stockholm work.
[Dricker]
Han kommer och frågar om jag kan gå in på en sida åt honom. Jag säger nej.