Ta upp och lägga ner.

Nu var man tillbaka då...

Vad är egentligen grejen med bloggen? Jag lägger ner lika fort som jag startar. Jag har en massa att berätta men ändå skriver jag det inte.
Anledningen till detta inlägg är nog tre saker...
- Jag sitter för första gången vid en dator som går någorlunda snabbt.
- Jag sitter och väntar på två kompisar som sover och har inget att göra.
- Jag har läst en klasskamrats blogg och insett att det nog är rätt så bra att skriva av sig ibland.

På tal om klasskamrat. Jag har börjat i skolan igen...
Med något jag inte alls kan... eller kunde. Nu känns det ganska naturligt.
Musik-Teater på Ölands folkhögskola. Det går nog bara att beskriva med ordet "Sjukt!"
Sjukt roligt, sjukt ansträngande, sjukt utvecklande... Sjukt. I positiv bemärkelse.

Och det kan också vara anledningen till att jag inte skriver så mycket heller. Jag har inte tid.
Och det viktigaste. Det är så mycket lättare att skriva om negativa saker än att skriva om allt positivt. Och i sanningens namn. Vem fan vill veta att jag har SJUKT kul hela dagarna?

"Kraaam på de!"

Ibland vill man ju bara skratta åt förfallet.
Jag sitter på biblioteket och mittemot mig ett bord bort sitter en tärd man, slitet hår och slitna kläder. En öl slinker ner i hans hals samtidigt som han pratar med sig själv, alternativt läser från ett papper.
Jag ska nu citera mannen.
"NU får ni faktikst ha era egna jävla tankar.
Impassise... Haha. Lär dig tala för fan. Höhö.
Vad ska ni ha då?
Han måste passa sig.
Dyrt. Gör av med tusenlappen. Det är fortfarande dyrt.
För dom som pluggar, stad 1.4. Poäng.
Jag är liten idag, trench connection. Stockholm work.
[Dricker]
Han kommer och frågar om jag kan gå in på en sida åt honom. Jag säger nej.

Vad hände?

Kvalité.

Ren och skär kvalité. Ut i varje pixel i varje mening, varje bokstav.
Kan jag inte producera.

Men däremot kan jag skriva långt och mycket om ingenting. En bedrift inte alla kan. En del kan inte en skriva, och i Kina käkas det hundar.

Jag är lärare i Ås, för små små människor i 4an, 5an, 6an, 7an och 8an.
Vad har jag där att göra egentligen? Jag som vissa helger på året (Student Ski Week '08) står och dansar på bordet enbart i kalsonger ska nu lära dessa små små människor om varför matematik är viktigt och varför de måste lära sig att arbeta killar med tjejer och tjejer med killar.
Vad gör jag egentligen där? Och i en veckas tid. Känns verkligen inte som att jag borde...

Men det är ändå ganska intressant, analysera hur människor funderar, fungerar och krackilerar. Jag ska kanske bli världens bästa lärare.

Note to self: Gör om, gör bättre.

Har haft ett par sjuka veckor nu senaste tiden sen jag kom hem från Norgelandet.

Mycket fest har det varit. Vemdalen Student Ski Week 2008 är nog största överraskningen i år. Sjukt roligt att träffa en massa studenter, och impulsivt var det också.

Tänkte skriva att jag funderar på att göra den här bloggen till en festblogg eftersom det är mest det jag gör hela tiden. Igår var det iaf fest, men festen uteblev eftersom vi inte kom in på krogen. Fast förfest och efterfest är ju alltid roligast så vi hade båda det istället.

Citaten...
"Fan, när jag blundar så springer jag i rymden" - Petter, varpå han lutar bak huvudet igen fortsätter "springa i rymden"
"Men alltså, jag har aldrig haft något hål där bak" - Fischer.
"Pussi Pussi" - Karin, till en hund, medan hon berättar en historia med sexuellt innehåll, avbryter sig mitt i en mening och utbrister "Pussi Pussi"... till en hund.