Impuls till Skåneland

Det är onsdag i Norge. Jag tänker på hemmet, hemmasverige. Jag tänker inte mer, jag bokar en resa.


Klockan 21.13 i Jessheim:
Jag tar tåget mot Oslo, det är sjukt tråkigt att åka tåg ensam. Men jag har en bok, en dator och en mp3-spelare till sällskap så det ska nog inte bli några problem.

Klockan 22.36 på Oslo sentralstasjon:
Jag vurpar med longboarden inne på sentralstasjonen. En hel del blickar, en del skattar... iaf i sitt inre. Det känner jag på mig. Jag skäms lite men inser sen vilken otroligt rolig händelse det är.

Klockan 22.48 på tåget mot Stockholm:
Efter mångt och mycket om och men har jag hittat mitt tåg, jag sitter på fel plats men det gör mig inte så mycket. Precis då går två damer i över medelåldern till första klass där de tydligen hör hemma...
Jag ser chansen och tar den, letar mig mig till sätet med bord och flera säten där jag kan sträcka ut mig. En tjej tar platsen mitt emot mig, hon är stor. Inte tjock eller så, men hela hon är bara stor... Allt är stort, näsan låren, magen. Hon skulle nog kunna spöa mig om hon ville.

Klockan 03.48 på väg mot Hallsberg:
Jag får världens bästa idé. Jag vet vad jag ska ge Sudden i present.

Klockan alldeles för sent för mitt eget bästa i Hallsberg:
Jag får vänta flera timmar på nästa tåg. Men jag lider inte, jag har en bok till sällskap så tiden förflyter. Övertröttheten slår in någon gång runt sex-snåret när den lokala kiosken på stationen öppnar. Jag får spel och köper 10 cigariller, en cigarr, en tuggtobak och en tändare. Jag känner mig nöjd.

Klockan börjar närma sig 09.00 i Mjölby:
Tåget till Malmö är försenat, men jag lider inte. Jag ser det goda i livet. Till slut kommer tåget och jag kliver på, inte heller denna gång tar jag min plats vid bordet. Jag orkar inte bry mig om det. En man sätter sig bredvid mig. Jag känner mig trygg hos honom, vi pratar om lite allt möjligt och jag får veta hans historia. En spännande sådan är det. Han har lyckats lokalisera sin far i Danmark och är påväf dit för att träffa honom. Han har inte sett karln sen 1949. Jag tänker att sånt händer ju inte... Men det är tydligen så. Jag blir glad. Jag vet inte varför.

Klockan 12.03 i Malmö:
Jag kommer fram med tåget. Äntligen i Malmö, jag förstår varför jag faktist också är lite kär i staden. Lika som min bror. Tempot, människorna, arkitekturen. Allt är bara mys, det är som att allt vill varandra väl.

Klockan 14.21 påväg mot Svalöv:
Jag ska överraska Sudden, Manx och Simon som hänger hos just Sudden och Manx. Deras skola Fridhems folkhögskola har även min bror gått på. Bara goda ord har hörts om denna skola. JAg känner på mig att något spännande väntar. Jag gillar läget.

Klockan 16.något i Svalöv:
Jag träffar en filur när jag frågat om vägen till skolan. Jag får gå med han och han tycker att det är jävligt roligt att jag tänker överraska pojkarna. Jag går upp för trapporna till studentkorridoren jag fått veta att de bor i. Det pirrar lite i min mage. Jag ställer mig utanför dörren och knackar på... Simon kommer ut i korridoren. Hakan ramlar lite förundrat mot backen. Jag ler. Han börjar skratta. Jag ler. Han ropar på de andra. De kommer till mig. Vi omfamnar varandra som bara pojkar kan. Jag är glad. Det var värt det. Bara den lilla studen. Det var värt det.




Senare:
Jag har nu varit på kulturkväll i Landskrona. Jag gillar kultur. Fan va alla är duktiga! Jag vill också vara... Jag får lite undervärdeskomplex. Simon säger orden. De är ju så förbannat bra. I skrivarverkstaden känner jag mig extra innovativ. Tillsammans med Manx svenskakunskaper gör vi något nytt. En diktloppa. Ett exempel är "I förrgår slog jag i rabatten"/Magnus

När vi ska ta oss hemåt får vi kliva av bussen för det är för fullt. När bussen till slut kommer får vi inte åka, för några nytänkade och smarta nynazister har sett oss räcka finger åt dem. Va i helvete? Simon säger orden... "Snacka om att införfria fördomarna"
Till slut återvänder vi... Til en skola i kaos. Eller kaos och kaos. Kommer man från Östersund vet man hur fester brukar se ut. De har byggt en "skatepark" i en korridor. Ett bord och en pall är tillfällig rekvisita. Naturligtvis går bordet sönder, men festen fortsätter.

Nu när jag skriver detta sitter jag på en toalett. Det är koncentrationsfest som de kallar det. De sitter på sina rum i två timmar och dricker alkohol, sen träffas de och hittar på uppbåd. Jag gillar det faktiskt. Eftersom jag inte har ett rum får jag ta en toalett i besittning. Nu är det 1 h och 4 minuter kvar tills vi släpps lösa. Jag och Simon har bestämt att vi ska leka Torp-Ernst och Mat-Tina inatt... Eller bestämt och bestämt. Jag vill i alla fall det. Jag gillar när Simon är Torp-Ernst.

Jag har blivit inspirerad. Jag vill gå på den här skolan, jag börjar nog bli lite kär... I allt som livet har att ge.

Improvisationsdikt av David

Toalett på Fridhem ger mig inspiration
Alkohol och Killer-X konspiration
Nya människor överallt
Fönstret är öppet och det blir kallt
Kossor på grönbete, ger oss vete.
Till middag blir det gröt för två
Två plus två blir alkohol.
Jag vet inte riktigt om det jag skriver
Kan vara det jag tänker eller det jag bliver.

Nu blev det ju kanske inte så bra, men jag gillar läget.
Livet är vårt att leva, speciellt för sådana här stunder.