Idag var jag och betalade för mig.

Fan, skulle ju kunna skriva ett helt kapitel om mitt missöde mitt i Jessheim, men jag låter bli. Kan väl sammanfatta det som "Träd, falla, festa, kramas, sova, vakna, leta, sy, röntga, linda"

Men hursomhelst var jag idag iväg till Legevakten för att göra rätt för mig och betala för stygnen. 280 spänn. När jag stiger in i den bekanta lokalen gör jag, för första gången i mitt liv, en observation. En sådan där observation som alla andra verkar göra hela tiden. På tidningshyllan hos läkaren finns enbart damtidningar. Där fanns de alla. Vad beror det på egentligen? Är det bara medelålders tanter som är alldeles för intresserade av andras ointressanta liv som går till läkaren?
Jag lär aldrig få svar på min fråga. Vad jag dock lär få svar på är vad som händer i nästa Heroes-avsnitt. Nästa episod kommer nog snart ut, och ja... Jag MÅSTE se det! JAG MÅSTE!

För övrigt såg jag på Victorias hjärta ikväll. Det känns skumt att sitta ensam i en källare i de sydliga delarna av Norge, se på svensk television och skratta och gråta på samma gång. Och det känns skönt att jag inte är en stolt jävel som inte kan gråta. För det kan jag, och det har jag en person att tacka.

Två steg framåt, ett bakåt.

Jag känner vuxenheten komma över mig som en stilla rullande våg som snart lär utvecklas till en tsunami där jag städar och går på logdans varje vecka.

Jag har diskat, och glad i hågen var jag. Snabbt och snyggt, så vill jag sammanfatta.

Har just gjort mig en het redd mexikan med bröd. Soppa, that is. Förbannat het är den, kan inte ens käka den än, trots klicken med mjölk som jag trodde skulle göra den lite snällare.

Och... Säger man dricka soppa eller käka soppa?

Sen kom jag på vilken dag det är. Fredag. Jag sitter ensam i en källarvåning och äter soppa. Fyfan.

Uppdatering:
Soppan skvätter varma droppar på min bara bleka mage. Det gör ont, jag förbannar soppan.